tirsdag, oktober 31, 2006

Halloween - knask eller knep?


Så er det halloween igjen. Nok en merkedag oppfunnet til glede for handelsstanden, Karius & Baktus, og alle jatteforeldrene i dette og andre land.
Hvorfor skal jeg måtte kjøpe godterier til naboungenene for å slippe å få huset mitt ned-egga? Er dette virkelig noe vi vil lære barna våre - at man kan gjøre hærverk dersom man ikke får det som man vil? Hvorfor kan ikke heller nabounga bruke lommepengene sine på blomster til meg for å slippe å få seg en tupp i rævva? Det aner meg at jeg preges av at jeg er over 30 og barnløs, kanskje er jeg bare gammal og sur. Selv tenker jeg at det kan være riktig fint å være voksen når man får barn, kanskje man da har rukket å tenke igjennom hvilke verdier man vil overlevere til barna sine. Øyvind Kvello (en forsker jeg har møtt noen ganger) har spurt relativt mange hva de ønsker å oppnå som foreldre, og har fått et unisont svar: "vi ønsker bare at barna våre skal være lykkelige". Kvello sier at det er vanskeligere å få et svar når han spør HVA som gjør barn lykkelige. Ting? Besøk i fornøyelsesparker? Snop? Å delta på ballettdansing, kickboksing, drama og kor? Jeg er oppriktig bekymra for at vi voksne kjører framtida i grøfta. Jeg er redd for at vi har helt feil perspektiv på LYKKE. Barn har ikke kompetanse til å ta de riktige valgene for seg selv, det er bla derfor de er utstyrt med foreldre. Barn er avhengige av at de voksne kan ta gode valg. Så dersom du som leser dette er en slik jatteforelder som ikke helt vet hva som skal til for at barnet ditt skal bli lykkelig, og heller trykker på med godis, reiser, fritidsaktiviteter, mobiltelefon, data, mp3 osv - her er noen stikkord:
Tilhørighet. Bli elsket for seg selv og ikke for prestasjoner. Bli lyttet til. Grenser. Følelsen av å være viktig. Mestring. Kvalitetstid er et dustebegrep oppfunnet av voksne med dårlig samvittighet.

Sosionomkjerringa har talt.

... og bare drit i å tigge snop hos meg i kveld, ellers blir det smekk...

4 Comments:

Blogger Berenike said...

Ja du, ibland undrar man hur mycket nya "traditioner" vi ska ta till oss i norr bara för att göra handlarna och tandläkarna glad.

ons. nov. 01, 09:23:00 a.m. 2006  
Anonymous Lindahl said...

Mycket bra inlägg med helt sanna reflektioner. Halloween var ju från början en religiös högtid, då kallad allhelgona-afton, och att den utvecklats till en helg då man maskerar sig, hotar och begår skadegörelse är ju ett påfund som förutom att vara moraliskt tvivelaktigt helt har förlorat sin historiska tillhörighet. Om man skulle fråga barnen varför man firar Halloween så skulle man förmodligen få svaret att det har något med pumpor att göra.

Eftersom det finns speciella regler för hur man får marknadsföra produkter till barn, är möjligheterna för företag att påverka barn till impulsköp högst begränsade - vilket är jättebra. Men vad de då istället gör är att införa speciella datum med olika teman - som Halloween. Med speciella produkter som ska marknadsföras som typiska för detta datum. Några föräldrar tycker att det är en kul idé och plötsligt ska alla barn ha det, eftersom deras kompisar får det. Plötsligt är traditionen ett faktum. En stor del av anledningen till att barn räknas som barn fram till att de är myndiga, är ju just för att de är väldigt mottagliga för grupptryck av olika slag. Här har vi ett typiskt exempel på det.

Hur föräldrar med dåligt samvete inte vill få det att verka som att de missunnar sina barn saker, och därför hänger på trenden. Där anser jag att de föräldrarna gör fel! Motståndskraft är en av de viktigaste skillnaderna mellan vuxna och barn - en styrka som man har en skyldighet att utöva för att uppfostra ett barn. Lära dem att det är okej att vara annorlunda, att det inte betyder att man är sämre. På samma vis som när man förebygger mobbning, vilket många vuxna heller inte är bra på eftersom de själva utövar den på sina arbetsplatser.

Problemet är därmed inte barnen, utan de föräldrar som uppfostrar dem. Min son får hellre vara arg på mig ett tag, om det innebär att jag kan lära honom saker som stärker honom som vuxen. Innerst inne vet han ändå att jag älskar honom, även om han kanske inte alltid förstår de beslut jag tar.

Det är naturligtvis upp till var och en förälder om man vill låta sitt barn få utlopp för olika traditioner, men på ett eller annat sätt måste man lära dem värdet av att vara annorlunda - att det inte är en negativ egenskap. Trender och nyhetens behag är något som samhället och dess ideal uppskattar alltför mycket.

Själv öppnar jag inte dörren om någon ringer på under halloweenhelgen. Jag har ingen lust eller skyldighet att köpa hem godis till folk jag inte känner.

ons. nov. 01, 12:43:00 p.m. 2006  
Blogger skinke said...

Som du ser av min blogg så er jeg ikke helt enig...men det får nå så være.

ons. nov. 01, 04:57:00 p.m. 2006  
Blogger Rållserau said...

Hvor kjenner du alle disse svenskene fra? Jeg vil også kjenne svensker! De minner meg om barndommen min i Astrid Lindgrens rike!

tor. nov. 02, 01:17:00 p.m. 2006  

Legg inn en kommentar

<< Home